Dagens artikel i svenskan är intressant ur flera perspektiv. I korthet handlar det om hur en grupp forskare på KI drar påtagligt olika slutsatser ur diverse internationella expertgruppers uttalanden om TV-spel och våldsbenägenhet än vad Statens Medieråd sagt baserat på precis samma expertgrupper.
Jag har inte lyckats gräva upp några av de ursprungliga forskningsrapporterna i ämnet, men som både vetenskapsälskare och TV-spelsnörd finns det många intressanta slutsatser att dra från vad som sägs i artikeln.
Till att börja med: Så här är det med vetenskap, i synnerhet humaniora. Samband mellan exponering och beteende är svårstuderade och fulla med confounding-faktorer. Det gör båda de inblandade parterna heder att de dels undviker absolut tvärsäkra konstateranden, dels styr undan klart och tydligt från moralism och utpekanden av specifika spel.
Dock kan man anmärka på hur beredvilligt KI-forskarna hänvisar till diverse expergrupper, i synnerhet då man nämner australiska källor utan att till synes överväga hur Australien har uppvisat en minst sagt säregen syn på yttrandefriheten just i frågan TV-spel, och hur landet har implicerat en mycket repressiv censurlagstiftning för just detta medium (sannolikt pga en mycket högljudd evangelisk-kristen grupp som lyckats inta en dominant plats i samhällsdebatten). Även utan detta i åtanke borde dock KI-forskarna vara medvetna om auktoritetsargumentet i sig är bristfälligt utan vidhängande referens till den forskning auktoriteterna stöder sig på.
I själva sakfrågan tycks dock parterna vara överens om några enkla basfakta: Det är inte bra att spela TV-spel till en sådan grad att detta går ut negativt över andra delar av livet, och endast tv-spel riskerar inte att utlösa våldsbeteenden hos en i övrigt normalt socialiserad individ.
Just det sistnämnda är extra intressant. Alltmer forskning visar att grova våldsbrott (inklusive våldtäktsbrott) till stor del begås av en begränsad grupp människor med påvisbara antisociala störningar snarare än som man tidigare trott, av i princip vem som helst under inflytande av fel förutsättningar. På den basen kanske man borde flytta fokus från TV-spelens sannolikt ganska marginella påverkan till varför vissa unga män så tidigt präglas till våldsbenägenhet, och vad som kan göras för att bryta ett sådant förlopp innan dessa orsakar sig själva eller omgivningen irreparabla skador.
Personligen hoppas jag att debatten i ämnet tv-spelvåld fortsatt hålls på en nyanserad nivå, utan Örnstedtar och Öholmar vrålandes efter förbud och censur. I alla fall tills Grand Theft Auto 5 har släppts...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar