Det finns många religiösa övertygelser. Alla bygger de på tro utan bevis, på antaganden som strider mot naturlagarna och på uppenbarelser eller profeter i stället för noggranna, verifierbara observationer. Att ställa religion mot religion baserat på vilka obevisbara utsagor som framförs i den ena eller andra heliga boken är således en övning i meningslöshet, men icke desto mindre populärt främst inom religiösa kretsar när man önskar fastställa sin tro som överlägsen relativt hedningarna i kyrkan tvärs över gatan.
Ett rimligare sätt att jämföra religioner med varandra torde vara genom att se på vilken skada de orsakar båda enskilda individer och samhället i stort. Naturligtvis måste man då ta hänsyn till religionens medlemsantal och spridning, eftersom en stor religion kommer att ha en större mängd extremister än en liten, även om proportionen fanatiker är lika stor inom båda.
Ett exempel: Kristendomen och Islam betraktas i dag som världens största religioner. Även om bara 0,1% av tillbedjarna låter sin tro ta destruktiva uttryck (exempelvis fanatisk homofobi eller religiös terrorism) blir dessa extremister tillräckligt många för att utgöra ett allvarligt hot mot demokrati och humanism.
En riktigt knasig religion skulle då snarare vara den som inte bara framför de mest verklighetsfrämmande uppfattningarna utan även hyser den proportionellt största gruppen destruktiva extremister, här definierat såsom troende som med religionen som motivation begår handlingar med definitivt negativa konsekvenser för sig själva och andra.
Att faktiskt bedöma vilka som platsar i religionernas "hall of shame" kompliceras naturligtvis av att definitionerna på vem som faktiskt kan räknas som kristen, hindu eller asatroende varierar starkt både inom och utom samfunden i fråga, för att inte tala om den säkerhetsventil religiösa talesmän försöker ta till när de argumenterar för att den som begår en våldshandling i religionens namn inte är en riktig troende...
Det finns dock en religion som med säkerhet och eftertryck kan sägas placera sig i framkant vad gäller både galenskap och destruktivitet: Scientologin.
Kortfattat är scientologin ett kvasivetenskapligt trossystem skapat av scifi-författaren L. Ron. Hubbard, som för övrigt fortfarande presenteras bla. på svenska scientologisajter som en framträdande vetenskapsman, uppfinnare och krigshjälte. Samtliga dessa påståenden om Hubbard har sedemera visat sig vara antingen gravt överdrivna, förvrängda eller rena lögner.
Grundpricipen för scientologin är att genom låtsasvetenskapliga metoder frigöra sig från det s.k. "reaktiva sinnet" och på så sätt nå högre nivåer av mentala och fysiska nivåer på ett sätt som ligger förvånansvärt de level-system som används i roll- och tv-spel. Den som strävar ihärdigt kan med lite tur nå nivåer som "Operating Thetan" och "Clear" och därigenom få allehanda övernaturliga förmågor såsom teleportation och tankeläsning. Kombinerat med tron på thetaner (visa, numera endast själsligen närvarande rymdvarelser) och deras baneman, den onde kejsar Xenu, får nog scientologin tilldelas högsta stollighetspoäng med avseende på vriden verklighetsuppfattning.
Man kan dock försvara scientologins teser genom att jämföra dem med vissa andra trosriktningar. Är thetanerna mer osannolika än en världsskapare som inte bara är allsmäktig, utan dessutom valde att på magisk väg befrukta en kvinna för att kunna bli sin egen son, med den slutgiltiga planen att bli plågsamt avrättad i det något grumliga syftet att på något sätt kunna förlåta människorna för att någon en gång eventuellt åt en frukt trots strikta order att låta bli?
Även frånsett från thetaner, superkrafter och rymdkejsare har dock scientologin ett antal mycket obehagliga drag som befäster dess roll som mycket destruktiv kult:
Aktiv Isolering: En av scientologins grundpelare är utnämnandet av tvivlare till SP, "Suppressive Person", det vill säga någon som genom sin blotta existens undertrycker den potentiella medlemmens förmåga att växa och utvecklas. Enligt scientologins läror bör man undvika att ens tala med en SP, vilket naturligtvis blir ett effektivt argument för att lura en konvertit till att avlägsna sig från alla som ifrågasätter organisationen.
Pengar: Scientologiska kurser, "auditering" och studiematerial kostar pengar. Mycket pengar, som vandrar från den nya medlemmen uppåt i organisationen. Det finns många berättelser om desperata människor som betalats hundratusentals kronor för att uppnå högre nivåer inom kulten.
Förföljelse av kritiker: Scientologins grundprincip för att hantera högljudda kritiker fastställdes av Hubbard i ett väl spritt dokument redan 1969 och går ut på att kritikern definieras som "fair game", dvs. ett lovligt mål för juridiska, verbala och fysiska trakasserier. Än i dag bemöts kritiska journalister med högljudda anklagelser om pedofili, drogmissbruk och hustrumisshandel. Grundprincipen är att rörelsen aldrig skall behöva försvara sina metoder utan i stället skrämma sina kritiker till tystnad.
Frontorganisationer: Scientologin använder regelbundet frontorganisationer utan öppna band till rörelsen, både för rekrytering och för att driva scientologins frågor i samhället. Ett svenskt exempel är den förmenta drogrehabiliteringsrörelsen Narconon, som i och för sig driver behandlingshem men både döljer sin scientologiska grund och därtill inte uppvisar någon som helst vetenskaplig grund för sitt arbete. Mer öppet propagandistisk är "Kommittén för mänskliga rättigheter", en höggradigt paranoid antipsykiatrisk rörelse.
(Hubbard var paniskt rädd för vad han kallade "psychs", eventuellt på grund av att han själv tros ha lidit av psykoser. Än i dag ser scientologerna alla former av psykiatrisk vård som en ondskefull konspiration, något som används för att smutskasta de rörelser som försöker hjälpa de vars liv förstörts av scientologirörelsen).
Allt sammantaget är det plågsamt uppenbart att scientologin bygger på psykotiska fantasier, pungslår och isolerar sina medlemmar, uppmanar till förföljelse av kritiker och avhoppare och därtill driver sin agenda under täckmantel i form av diverse frontorganisationer.
Trots detta lever faktiskt scientologirörelsen kvar i Sverige, i form av scientologi-kyrkan i Stockholm. Om du känner någon som håller på att dras in i kulten eller behöver hjälp att komma ur rekommenderas kontakt med Föreningen Rädda Individen (http://www.fri-sverige.se/), som gör ett behjärtansvärt arbete till förmån för de som fallit offer för destruktiva rörelser. Fakta och råd angående scientologirörelsen finns också i massor på sajten Operation Clambake, där man bland annat kan läsa vittnesmål från avhoppare och autentiska dokument från den numera avlidne Hubbard.
Lägg även märke till att det jag skrivit ovan främst berör scientologikyrkan, dvs den huvudsakliga rörelsen inom scientologin och Hubbards direkta arvtagare. Man talar även om "freezones", dvs de grupper som lutar sig på Hubbards material men är fristående från scientologikyrkan rent organisatoriskt, och som så vitt jag vet inte använder riktigt så smutsiga metoder. Derasuppfattningar synes dock inte mindre verklighetsfrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar