måndag 16 januari 2012

Trött, kall och hypotyreotisk?

Mats Palmér på KI går i dag ut och varnar för diagnosen "hypotyreos 2".  Anledningen är naturligtvis att den inte är överhuvudtaget vetenskapligt styrkt, men ändå brett förekommande hos framförallt självdiagnostiserade patienter. Palmér har så vitt jag kan se alldeles rätt, än så länge finns inga stora, bra studier som påvisar ett sjukdomstillstånd där hypotyreossymtom skulle uppträda på grund av minskad känslighet för tyroideahormon i vävnaderna. (Om någon har en bra studie som pekar på motsatsen vore jag tacksam för en länk i kommentarsfältet.)
Bara en enkel googling på tillståndet ger dock misstankar om att detta är en s.k. slaskdiagnos. Några varningstecken framstår tydligt:
* En vag symtombeskrivning, främst fokuserad på vaga trötthetskänslor och andra subjektiva besvär som är allmänt förekommande vid många sjukdomstillstånd, inte minst depression.
* En frånvaro av pålitliga biokemiska markörer.
* Tillståndets föregivna existens grundast endast på utsagorna av en enda "guru", som framför information om sin upptäckt genom föreläsningsturnéer snarare än genom publicerade studier.
...Och sist men inte minst: En uppsjö av hemsidor som beskriver skolmedicinens inställning till tillståndet som allt mellan "okunnig" och "förnekande".
Sammanfattningsvis gör alltså hypotyreos 2 sällskap med ett antal liknande förmodade tillstånd i sjukdomsgruppen "jag förstår att du mår dåligt, men din teori om orsakerna saknar stöd i fakta".
Om jag får tid skall jag leta lite djupare i Pubmed under dagen och förhoppningsvis frambringa en eller annan studie i ämnet. Men det är inget löfte.
----------------
Uppdatering: En Pubmed-sökning visar inget stöd för att minskad thyroxinkänslighet i perifera vävnader (som alltså skulle vara en parallell till icke insulinbehandlad diabetes mellitus, eller diabetes typ 2) kan ge upphov till ett kliniskt sjukdomstillstånd.
Dock finns en del intressanta fakta om Mark Starr här:
http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/mark-starr-uppfann-hypotyreos-typ-2/
Således finns i dag ingen anledning att tro Starrs postulerade hypotyreos 2 har någon grund i verkligheten. Naturligtvis kan vidare forskning ändra på detta, men i väntan på detta bör man, precis som i höstens elallergidebatt, söka trovärdigare orsaker till sjukdomsupplevelser och sänkt livskvalitet.

2 kommentarer:

  1. Hej

    Jag har ingen åsikt i frågan vill jag påpeka först av allt.

    Men.. jag tror mig ha läst att man i vissa landsting sänkt gränsvärdet för TSH - från 4/5 till 3/2,50? Om det är så, vad är förklaringen till detta?

    Anta nu att vi har en patient som verkar deprimerad, sover illa osv osv och kanske har ett förhöjt TSH ovanpå det. Om nu läkarna försöker behandla med tabletter och då väljer mellan antidepressiva eller någon form av hormoner... vad spelar det för roll egentligen vad som väljs i det läget - så länge det inte finns riskfaktorer hos patienten som komplicerar det hela såklart,,,?

    Som patient är jag mer orolig för att behöva öka dosen om mitt eget hormonsystem lägger sig och vilar," för medicinen sköter jobbet nu", men jag kan inte säga att jag varken tror på eller misstror den här nya diagnosen.

    Så länge fibromyalgi accepteras som en sjukdom (missförstå mig rätt, jag ifrågasätter inte symtomen, utan är frågande inför just det här med att lägga ihop div symtom till en "sjukdom") varför ska inte hypothyreos 2 få samma "erkännande" i så fall?

    Å ena sidan ahr vi fått tanken att besvär av oliak slag ska kunna behandlas, å andra sidan anser vi att vissa saker helt enkelt är naturliga. Är det inte där problematiken befinner sig- egentligen? Ungefär samma diskussion som dyker upp gällande psykofarmaka för ADHD, osv osv. Ska vi hylla det naturliga eller ska vi säga att naturligt må vara av naturen givet till en person, men att det inte alltid är funktionabelt...?

    Hälsningar
    Marie

    SvaraRadera
  2. Vi svenskar fnissar måhända åt 1800-talets försäljare av magiska elixir och nutida amerikanska mässande frikyrkemöten med helande av sjuka osv men vi köper samtidigt ganska mycket själva. På samma sätt som att vi köper det som trycks i media. Det sitter så djupt i svensk kultur att lita på myndigheter, offentliga instanser och sakkunniga att vi blivit farligt okritiska. Och med teknisk utveckling kan nu vem som helst göra en flashig hemsida eller en proffsig blogg för att sprida budskap med prägel av argumenttyngd sanning.

    Sälj mineraler på flaska och skriv att det finns "kliniskt styrkta effekter" så säljer det. Ingen kommer ändå kontrollera vad för kliniska tester som gjorts. Eller förstå resultaten av testerna.

    Vi blir tillsagda vad vi ska göra genom livet, från första kallelsen till spädbarnskontroll och vidare uppmaning att välja husläkare, dagisutskick, skolkallelser, tandläkaruppmaningar, bilinspektioner, bostadssmötesavier, valsedlar i brevlådan, deklarationer på nätet osv osv. Allt är förberett och ordnat. Kontrollsystem finns för allt. Ansvarig på varje position. Granskning och uppföljning. Hela det svenska samhället är så bekvämt att vi invaggats mycket djupt i ett passivt mottagande av alla budskap som är sanna och kontrollerade. Så kommer en journalist och skriver att många svenskar upplever det ena, gör det andra eller röstar på det tredje. Vips sprids budskapen via alla kanaler ut till alla svenskar som blixtsnabbt slukar allt och köper det som en sanning. För det står ju i tidningen. Och sägs på TV. Och alla jag känner har skrivit det på facebook.

    Det har blivit eftertraktat att vara först. För den personen blir känd. Och den som är känd kan nå hur långt som helst utan att jobba på mer än sin egen marknadsföring. Var med i Robinson så kan du bli riksdagsledamor fast du är fälld för tunga narkotikabrott, väpnade rån och grov organiserad brottslighet. Gör en App med ett nytt onödigt användningsområde så blir du smårik, snilleförklarad och entreprenörstämplad. Gör en Annika Östberg och delta i stöld/knarkturne genom främmande land och delta i avrättning av en familjefar till polis som gör sitt jobb så blir du hjälte i Sverige och får den mycket höga äran att vara sommarvärd i statlig radio så kan du sen sälja böcker om dig själv.

    Folk säljer. Svenskar köper. Böcker, livsstilar och budskap.

    Skapa en diagnos med klatschigt namn som antyder att medicinsk grund finns, bilda en riksorganisation för diagnosen och utnyttja alla kryphål i systemen för att få det erkänt som en riktig diagnos. Slakta de läkare som inte köper detta i media, anmäl dem till JO, JämO, KO, ARN och gör ett par Lex-anmälningar så viker sig snart den mest inbitne motarbetare av det nya konceptet.

    Berätta om diagnosen på bloggar, på kafferepet, personalfikat och facebook så står den snart i media. Och även om media hånar diagnosen först får den publicitet. Och då blir den känd. Och då är det kört.

    Styrk alla påståenden med plockade citat från egendiagnosticerare och självutnämnda vetenskapsmän, krydda med otroliga berättelser om drabbade stackars människor som inte blir betrodda av läkare eller försäkringskassor så har du en ny mysig liten folkrörelse. Whiplash, fibromyalgi, elallergi eller hypothyreos 2. Sköna diagnoser som inte går att bevisa eller motbevisa - jag MÅR ju dåligt. Jag HAR ju ont.

    Jag KRÄVER vård. Jag är DISKRIMINERAD av läkare och myndigheter som inte vill ge mig piller och pengar. KRÄNKT.

    Som skattebetalare svider det att pengar och resurser går till skit i samhället som bara är kejsarens nya kläder. De som verkligen får lida är dock alla tjänstemän/kvinnor och läkare, apotekare och de andra som måste stå ut med skiten och låtsas om att allt är sant för att slippa anmälningar och svensk lynchmobb i media.

    Vi har för lite att göra i Sverige. Och vi har det lite för bekvämt.

    /Lucifer

    SvaraRadera