Nu ger sig även elöverkänsligas riksförbund in i debatten om Mora miljönämnd som VoF som bekant utnämnt till "Årets Förvillare". Det är uppfriskande att ett patientriksförbund tar bladet från munnen även om ämnet är uttjatat ad nauseam. Där Mora miljönämnd i egenskap av politiskt beslutande organ mycket väl förtjänar häcklande för usel faktakontroll och därpå följande planer för ogrundade och potentiellt mycket kostliga åtgärder, finns vad gäller de av "elöverkänslighet" drabbade goda skäl att möta dessa med respekt och öppenhet.
Dagens debattartikel är ett utmärkt exempel på friktionen mellan det självupplevda och det vetenskapligt belagda. Författarna Tore Fahlström och Marianne Ketti skriver vältaligt om det lidande deras förbundsmedlemmar upplever och vederbörandes orubbliga övertygelse om ett patogenetisk effekt av elektromagnetiska fält, medan de blindade studier som faktiskt utförts i ämnet avvisas som "provokationsstudier".
Således illustreras med all tydlighet friktionen mellan det själupplevda sambandet och den vetenskapligt påvisade kausaliteten, den frontlinje som förr eller senare uppstår vad gäller alla omstridda fenomen såsom alternativmedicinska teorier, övernaturliga förmågor, förebud och oklara sjukdomstillstånd.
Problemet är det vanliga: Människan är magnifikt skicklig på att uppfatta kausalitetssamband även när sådana inte finns. Vi är benägna att dra likhetstecken mellan kausalitet och korrelation, ett fatalt misstag som är grunden för några av våra historiskt mest grundläggande missuppfattningar av vår verklighet.
För att fatta det kort: Att en person upplever plågsamma symtom då denne är medveten om närvaron av elektriska fält innebär inte att elektriska fält orsakar en fysiologisk påverkan. För att ett sådant samband skall anses klarlagt krävs dels en modell för sådan påverkan som överensstämmer med vår förståelse av den mänskliga fysiologin, dels upprepade och väl blindade studier som tydligt fastslår en icke-subjektiv organisk påverkan från elektromagnetiska fält även då försökspersonen är helt ovetande om desamma.
Elöverkänsligas Riksförbund är varken galningar eller kverulanter, men de baserar sin uppfattning om "elöverkänslighet" på felaktiga resonemang. Det lidande de upplever förtjänar att bemötas med empati och respekt, men deras teorier om orsaken till detsamma får i väntan på bevis bedömas som helt och hållet ogrundade.
Jag ber nu om ursäkt för att jag tjatat om ämnet elöverkänslighet i ett direkt ohemult antal inlägg. Således lovar jag att detta blir sista repliken från mig i frågan.
God trettondagshelg!
Då ber vi om ursäkt för att vi tog chansen till en slutreplik på SvD Brännpunkt. :)
SvaraRaderahttp://www.svd.se/opinion/brannpunkt/offentlig-verksamhet-maste-bygga-pa-kunskap_6753259.svd
Attsingen!
SvaraRaderaNå, er slutreplik på SvD sammanfattar hela ärendet långt bättre än något inlägg jag är kapabel att formulera.
Gratulationer till en väl förd diskussion!
/Radhusrationalist
Bra skrivet; bara en liten kommentar om provokationsstudier. Det är alls icke ett skällsord utan en typ av studie; man utsätter sina patienter eller friska frivilliga för någonting som man vill utröna om det har effekt och så mäter man de parametrar man är intresserad av. De vanliga 'pricktesten' i allergiutredningar är ett exempel på provokationstest.
SvaraRaderaJag var nog lite otydlig där. Vad jag menade var att EÖF hänvisade till existerande studier utan att en enda gång nämna basala studieupplägg som adekvat blindning. Därav min kritik mot deras bruk av termen provokationsstudie, som i debattartikeln IMHO synes värderas lägre än fallbeskrivningar och anekdoter.
SvaraRadera/Radhusrationalist