Bort från verkligheten med stormsteg i Mora miljönämnd

Mora kommun vägrar att backa från sitt beslut om att kraftigt inskränka mobiltäckningen i ett relativt stort område med hänsyn till en man som uppger sig starkt plågad av sin "elöverkänslighet". Såsom påpekas i både gårdagens och dagens artikel, samt i denna och flera andra bloggar, finns inga bevis för att denne persons symtom (eller någon annans) orsakas av elektromagnetiska fält. Vad jag reagerar över är dock inte främst förekomsten av människor som tror sig vara elöverkänsliga, utan reaktionerna från ansvariga i Mora kommun.
Två citat i dagens artikel ger en svårartad huvudvärk:
– Vi tycker att vi kan göra det. Sedan tycker vi dessutom att telefontillverkarna ska se över om det finns andra sätt att göra bra mobiltelefoner som inte påverkar människan.
respektive
– Som vanligt får man ta med alla aspekter i detta innan vi tar beslut, självklart är det så. Det finns människor som upplever elöverkänslighet och strålning från mobilmaster. Det är en viktig fråga.
(Hans Nalbom, ordförande i miljönämnden. Källa: DN)
Vad säger han egentligen här? Jo, att oavsett vad forskningen visar så finns anledning att tro att elöverkänslighet existerar. Vad stödjer sig Nalbom på i detta ställningstagande? Då jag inte känner honom får jag inskränka mig till att gissa, och min gissning är att han liksom många andra (och kanske främst politiker) drabbats av missförståndet att åsiktsfrihet är synonymt med faktafrihet. Verkligheten blir då offer för en slags hyperrelativism, ett smörgåsbord av ständigt subjektiva sanningar där man väljer och vrakar utifrån dagsform och ideologi.
Denna livssyn sammanfaller ofta med två grova tankefel: Det första är gråskalefelet, dvs antagandet att då två rakt motsatta påståenden står mot varandra så ligger sanningen någonstans mittemellan. Felet här ligger naturligtvis i att ett faktums sanningsgrad inte påverkas av att någon påstår motsatsen, om inte detta påstående grundas i observerbara fakta.
Fel två är antagandet att om en absolut bevisning för en ståndpunkt inte föreligger, så är chansen för att ståndpunkten är korrekt cirka fifty-fifty (till exempel att så länge guds existens varken bevisas eller motbevisas så är det lika sannolikt att han existerar som att han inte gör det). Här ligger felet i att alla vetenskapliga sanningar ju egentligen är sannolikhetsbedömningar angående huruvida en given kausalitetskedja eller process är korrekt uppfattad. För varje välgjord observation som motsäger en teori minskar sannolikheten för teorins korrekthet, på samma sätt som bekräftande studier ökar sannolikheten. För de mest välunderbyggda teorierna (ex. evolutionsteorin) är sannolikheten mycket nära 1, medan till exempel sannolikheten för att homeopati är en effektiv sjukdomsbehandling i studie efter studie sjunker mot 0.
Mora miljönämnd funderar nog inte på sådant. De är fullt upptagna med att omdefiniera verkligheten, på vetenskapens och skattebetalarnas bekostnad.