Kommunalt vetenskapsförakt

I dagens DN läser vi om hur en kommun i Dalarna avser att bifalla kraven från en man som uppger sig lida av elektromagnetisk överkänslighet genom att minska signalstyrkan och ändra riktningen på närliggande mobilmaster.
Låt det från början vara sagt att inga bevis föreligger för att någon självupplevt "elöverkänslig" person faktiskt reagerar på elektromagnetiska fält (läs gärna abstractet för en av de få högkvalitativa reviewartiklar som publicerats i frågan).
Sannolikt rör sig dylika symtomkomplex om antingen orelaterade smärtbesvär eller rent psykosomatiska åkommor som attributeras till yttre faktorer, i detta fall mobilmaster. Naturligtvis skall sådana besvär varken stigmatiseras eller förlöjligas, men att från medicinskt eller politiskt håll understödja uppfattningen om de elektromagnetiska fältens risker är att göra de drabbade en björntjänst, då det snarare riskerar att flytta fokus bort från de faktiska orsakerna till lidandet.
Försvaret från miljöinspektören i Mora kommun lyder som en sammanfattning av kvasivetenskapens grundsats: "Vi kan inte utesluta....". Nej, och man kan inte heller utesluta att Mora kommun snart kommer att ställas inför en zombieinvasion. Men då inget tyder på att så är fallet är det inte rimligt att i försiktighetsprincipens namn ta till långtgående åtgärder för att komma till rätta med en faktor som hittills inte visat sig ha någon som helst patogenetisk grund till de symtom mannen säger sig uppvisa.
Hela historien drar ett löjets skimmer över Mora kommun inte olikt det som Bräcke kommun för några år sedan drog på sig då man jagade spöken i ett kommunalt boende. 
En ytterst personlig tolkning av det hela är att politiskt tillsatta tjänstemän lider av vanföreställningen att verkligheten är lika subjektiv som politiken, alltså en slags hyperrelativ syn på fakta. Naturligtvis får man tro vad man vill, förutsatt att man är beredd att i öppen diskussion försvara sina övertygelser. När man går från tro till handling (i synnerhet om man bekostar sina åtgärder med skattemedel) bör man dock rimligtvis stödja sig på fakta, inte mytbildning.