Nej, det är inte det minsta märkligt!

Jag vet, jag lovade att aldrig skriva om Mora kommuns krumbukter med mobilnätet igen. Ämnet är egentligen plågsamt uttjatat i inläggen här, här och här (samt på flera ställen i den här bloggen, i fall någon skulle vara intresserad).
Ämnet har för mig blivit ett mentalt munsår, som jag inte kan låta bli att pilla på. Och när man därtill får serverat uttalanden som de som Christina Bröms (vice ordförande i Mora-Orsa miljönämnd) kläcker ur sig i dagens DN är det ärligt talat inte långt till att skrika rakt ut....
Till att börja med tycker denna uppenbart engagerade politiker att "det är märkligt om det inte finns några belägg för det" (elöverkänslighet).
Nej, inte det minsta märkligt, faktiskt. Det finns ingen rimlig teoretisk patofysiologisk bas för att den mänskliga organismen skulle reagera på elektromagnetiska fält. De symtom som beskrivs i denna artikel och på andra ställen är därtill typiska för ett ångesttillstånd och har genom historien tillskrivits allt från besatthet och melankoli till "strålning" och utbrändhet. Symtomen är verkliga, obehagliga och inte det minsta inbillade, vilket dock inte gäller kopplingen till elektriska fält.
Bröms vidare utveckling av resonemanget är inte mindre svag: "Forskning kan ändra sig utifrån att det kommer nya belägg för saker och ting."
Jodå, vetenskapen uppdateras hela tiden, det är därför den fungerar så väl jämfört med alla andra förklaringsmodeller för verkligheten, och frånvaron av positiva bevis innebär aldrig en total säkerhet, dvs "absence of evidence is not evidence of absence". Det innebär dock inte, vilket Bröms tycks tro, att ett helt obevisat fenomen kan antas existera i väntan på ett slutgiltigt vederläggande. För att ett uppfattat samband (här sambandet mellan exponering och symtom) skall anses vara ett bevisat samband räcker inte en eller ens många människors berättelser som bevisföring. Om välblindade, reproducerbara studier skulle kunna visa på objektiva fysiologiska reaktioner på elektriska fält vore det en början till ett bevisat samband, som sedan skulle kunna styrkas med exempelvis sannolika mekanismer på neurologisk eller endokrin cellnivå.
Jag gillar vetenskap. Just därför önskar jag att politiker kunde låta bli att hänvisa till forskning när de så uppenbart inte vet vad det är.

Uppdatering: Beslutet i Mora kommun blev att någon nedsläckning av mobilnätet inte är aktuellt. Tyvärr velar nämnden ändå runt med ett särdeles fegt uttalande om att forskningen i ämnet skulle befinna sig i en "gråzon". Detta är antingen en grav missuppfattning av forskningsläget eller ett försök att undvika ett känsligt ställningstagande. "Bevisen" för elöverkänslighet är anekdotiska, den välgenomförda forskning som föreligger inom området talar klart emot tillståndets existens.
Således är den enda gråzonen inom synhåll den som Mora- och Orsaborna fortfarande risker att hamna inom vad gäller mobiltäckningen.

Garanterat sista inlägget i ämnet (från mig, alltså)

Nu ger sig även elöverkänsligas riksförbund in i debatten om Mora miljönämnd som VoF som bekant utnämnt till "Årets Förvillare". Det är uppfriskande att ett patientriksförbund tar bladet från munnen även om ämnet är uttjatat ad nauseam. Där Mora miljönämnd i egenskap av politiskt beslutande organ mycket väl förtjänar häcklande för usel faktakontroll och därpå följande planer för ogrundade och potentiellt mycket kostliga åtgärder, finns vad gäller de av "elöverkänslighet" drabbade goda skäl att möta dessa med respekt och öppenhet.
Dagens debattartikel är ett utmärkt exempel på friktionen mellan det självupplevda och det vetenskapligt belagda. Författarna Tore Fahlström och Marianne Ketti skriver vältaligt om det lidande deras förbundsmedlemmar upplever och vederbörandes orubbliga övertygelse om ett patogenetisk effekt av elektromagnetiska fält, medan de blindade studier som faktiskt utförts i ämnet avvisas som "provokationsstudier".
Således illustreras med all tydlighet friktionen mellan det själupplevda sambandet och den vetenskapligt påvisade kausaliteten, den frontlinje som förr eller senare uppstår vad gäller alla omstridda fenomen såsom alternativmedicinska teorier, övernaturliga förmågor, förebud och oklara sjukdomstillstånd.
Problemet är det vanliga: Människan är magnifikt skicklig på att uppfatta kausalitetssamband även när sådana inte finns. Vi är benägna att dra likhetstecken mellan kausalitet och korrelation, ett fatalt misstag som är grunden för några av våra historiskt mest grundläggande missuppfattningar av vår verklighet.
För att fatta det kort: Att en person upplever plågsamma symtom då denne är medveten om närvaron av elektriska fält innebär inte att elektriska fält orsakar en fysiologisk påverkan. För att ett sådant samband skall anses klarlagt krävs dels en modell för sådan påverkan som överensstämmer med vår förståelse av den mänskliga fysiologin, dels upprepade och väl blindade studier som tydligt fastslår en icke-subjektiv organisk påverkan från elektromagnetiska fält även då försökspersonen är helt ovetande om desamma.
Elöverkänsligas Riksförbund är varken galningar eller kverulanter, men de baserar sin uppfattning om "elöverkänslighet" på felaktiga resonemang. Det lidande de upplever förtjänar att bemötas med empati och respekt, men deras teorier om orsaken till detsamma får i väntan på bevis bedömas som helt och hållet ogrundade.

Jag ber nu om ursäkt för att jag tjatat om ämnet elöverkänslighet i ett direkt ohemult antal inlägg. Således lovar jag att detta blir sista repliken från mig i frågan.
God trettondagshelg!

En evig uppföljare....

....Mora, naturligtvis. En frilansjournalist har valt att angripa VoF för deras utnämnelse av Mora miljönämnd till "Årets Förvillare"på Svenskans debattsidor. Naturligtvis kan man tycka att ett anti-pris som detta är ren mobbing, och gällande etiken finns utrymme för diskussion.
Artikelförfattaren nöjer sig tyvärr inte med detta, utan ger sig in en en särdeles vilsen tolkning om vetenskapens villkor. Vad han inte synes förstå är att detta inte handlar om tyckande, utan om bevis. Kontroversiella teorier har slagit igenom otaliga gånger på grund av att bevisningen vuxit sig så stark att allt ärligt motstånd dött ut (evolutionen är ett prima exempel). Trots detta framhärdar journalisten i att utnämna VoF till ett "etablissemang" inriktat på att kväva modiga uppståndare.
Om Sveriges journalistkår bara orkar lära sig en sak om vetenskap torde det vara att påståenden som framförs utan bevis inte kräver några motbevis och att den spännande teorin inte är mer sannolik, hur bra rubriker den än kan skapa.

Knivskarpt av VoF!

Föreningen Vetenskap och Folkbildning har utsett årets förvillare för 2011, och fullträffat med Mora miljönämnd, som gjorde sig till åtlöje på nationell nivå med sina försök att stänga ned stora delar av traktens mobilnät pga en presumtiv elallergiker. Detta fall fick en hel del uppmärksamhet, bland annat här i bloggen, och i slutändan backade tack och lov kommunen från en åtgärd som inte har mer vetenskapligt stöd än andeutdrivning eller uppsättning av kors mot vampyrer.
Vikten av VoF's verksamheten i Sverige framsår som extra tydlig då man tar del av kommentarerna på svenskans artikel om utnämnelsen. Främst framtonar en ovanligt förvirrad autodidakt, som nyttjar varje känt knep ur faktafobikerns verktygslåda:
1) Länkspam. Varje förfrågan om källor till veberbörandens påståenden besvaras med länkar till sidor som i huvudsak saknar varje uns av vetenskaplig trovärdighet.
2) Ad Hom. Då VoFs val inte kan kritiseras med förnuftsargument så angriper man i stället deras övriga meriter, eller spottar lånade "kvickheter" såsom "förvillarföreningen".
3) Vilda hopp mellan ämnen. De upprörda elallergiförespråkarna hoppar vilt mellan elektriska fält, kvicksilver, och vaccination enligt den gamla formeln "officiella sanningar är per definition felaktiga" (se gärna inlägget om pseudoskepticism nedan).

Detta är sorgligt ur många perspektiv. Genom konspirationsteoretiska antydningar om "nedtystning av en allvarlig hälsorisk" perpetueras de presumtiva elallergikernas uppfattning av försummelse och marginalsering, och därtill gör sig deras självutnämnda försvarare sig så löjliga att de drabbades lidande skyms av vilt viftande konspirationsteoretiker.
Ju snabbare vi accepterar att någon allvarlig fysiologisk påverkan inte orskas av mobilmaster, desto snabbare kan vi fokusera på att många människor faktiskt mår väldigt dåligt samt försöka ta reda på varför.

Än finns det hopp för rationaliteten

En glädjande nyhet i dagens DN är att Mora kommun efter "ingripande från kommunpolitiker på högre nivå" backar från den planerade försämringen av mobil- och tv-nätet, vars syfte skull ha varit att tillmötesgå en man som uppger att han lider av svår elöverkänslighet.
Beskedet från Mora är naturligtvis en lättnad då motsatsen hade inneburit att man tillgripit långtgående åtgärder för att komma till rätta med ett problem vars existens inte är bevisad. Vad som är mer positivt är dock medias rapportering i frågan, då varje artikel jag läst om ärendet har framfört med all tydlighet att "elöverkänslighet" snarast synes vara ett psykosomatiskt tillstånd (märk dock väl att detta inte på något sätt är en synonym för inbillad sjukdom). DN ger till och med en habil förklaring av termen nocebo, en frisk fläkt av vetenskap i en tid som synes alltmer inriktad på att medikalisera varje avvikelse i mående eller uppträdande.
Man skall dock inte förfalla till skadeglädje eller hånfullhet mot någon av de inblandade. Må så vara att den miljönämndspolitiker som "googlat och läst några inlägg" lämnat öppet mål för kommentarer om vetenskapssyn och bildningsnivå, men det faktum att man från högre ort avbrutit planerna på en "strålningsfri zon" visar ändå att systemets säkerhetsspärrar fungerar.
Återstår då den man som givit upphov till ärendet från början. Det är nu naturligtvis av yttersta vikt att han inte blir måltavla för spott och spe, samt att han får adekvat hjälp med sitt uppenbart stora lidande. Denna hjälp får han dock rimligtvis inte genom avstängda mobilnät. 

Bort från verkligheten med stormsteg i Mora miljönämnd

Mora kommun vägrar att backa från sitt beslut om att kraftigt inskränka mobiltäckningen i ett relativt stort område med hänsyn till en man som uppger sig starkt plågad av sin "elöverkänslighet". Såsom påpekas i både gårdagens och dagens artikel, samt i denna och flera andra bloggar, finns inga bevis för att denne persons symtom (eller någon annans) orsakas av elektromagnetiska fält. Vad jag reagerar över är dock inte främst förekomsten av människor som tror sig vara elöverkänsliga, utan reaktionerna från ansvariga i Mora kommun.
Två citat i dagens artikel ger en svårartad huvudvärk:
– Vi tycker att vi kan göra det. Sedan tycker vi dessutom att telefontillverkarna ska se över om det finns andra sätt att göra bra mobiltelefoner som inte påverkar människan.
respektive
– Som vanligt får man ta med alla aspekter i detta innan vi tar beslut, självklart är det så. Det finns människor som upplever elöverkänslighet och strålning från mobilmaster. Det är en viktig fråga.
(Hans Nalbom, ordförande i miljönämnden. Källa: DN)
Vad säger han egentligen här? Jo, att oavsett vad forskningen visar så finns anledning att tro att elöverkänslighet existerar. Vad stödjer sig Nalbom på i detta ställningstagande? Då jag inte känner honom får jag inskränka mig till att gissa, och min gissning är att han liksom många andra (och kanske främst politiker) drabbats av missförståndet att åsiktsfrihet är synonymt med faktafrihet. Verkligheten blir då offer för en slags hyperrelativism, ett smörgåsbord av ständigt subjektiva sanningar där man väljer och vrakar utifrån dagsform och ideologi.
Denna livssyn sammanfaller ofta med två grova tankefel: Det första är gråskalefelet, dvs antagandet att då två rakt motsatta påståenden står mot varandra så ligger sanningen någonstans mittemellan. Felet här ligger naturligtvis i att ett faktums sanningsgrad inte påverkas av att någon påstår motsatsen, om inte detta påstående grundas i observerbara fakta.
Fel två är antagandet att om en absolut bevisning för en ståndpunkt inte föreligger, så är chansen för att ståndpunkten är korrekt cirka fifty-fifty (till exempel att så länge guds existens varken bevisas eller motbevisas så är det lika sannolikt att han existerar som att han inte gör det). Här ligger felet i att alla vetenskapliga sanningar ju egentligen är sannolikhetsbedömningar angående huruvida en given kausalitetskedja eller process är korrekt uppfattad. För varje välgjord observation som motsäger en teori minskar sannolikheten för teorins korrekthet, på samma sätt som bekräftande studier ökar sannolikheten. För de mest välunderbyggda teorierna (ex. evolutionsteorin) är sannolikheten mycket nära 1, medan till exempel sannolikheten för att homeopati är en effektiv sjukdomsbehandling i studie efter studie sjunker mot 0.
Mora miljönämnd funderar nog inte på sådant. De är fullt upptagna med att omdefiniera verkligheten, på vetenskapens och skattebetalarnas bekostnad.

Kommunalt vetenskapsförakt

I dagens DN läser vi om hur en kommun i Dalarna avser att bifalla kraven från en man som uppger sig lida av elektromagnetisk överkänslighet genom att minska signalstyrkan och ändra riktningen på närliggande mobilmaster.
Låt det från början vara sagt att inga bevis föreligger för att någon självupplevt "elöverkänslig" person faktiskt reagerar på elektromagnetiska fält (läs gärna abstractet för en av de få högkvalitativa reviewartiklar som publicerats i frågan).
Sannolikt rör sig dylika symtomkomplex om antingen orelaterade smärtbesvär eller rent psykosomatiska åkommor som attributeras till yttre faktorer, i detta fall mobilmaster. Naturligtvis skall sådana besvär varken stigmatiseras eller förlöjligas, men att från medicinskt eller politiskt håll understödja uppfattningen om de elektromagnetiska fältens risker är att göra de drabbade en björntjänst, då det snarare riskerar att flytta fokus bort från de faktiska orsakerna till lidandet.
Försvaret från miljöinspektören i Mora kommun lyder som en sammanfattning av kvasivetenskapens grundsats: "Vi kan inte utesluta....". Nej, och man kan inte heller utesluta att Mora kommun snart kommer att ställas inför en zombieinvasion. Men då inget tyder på att så är fallet är det inte rimligt att i försiktighetsprincipens namn ta till långtgående åtgärder för att komma till rätta med en faktor som hittills inte visat sig ha någon som helst patogenetisk grund till de symtom mannen säger sig uppvisa.
Hela historien drar ett löjets skimmer över Mora kommun inte olikt det som Bräcke kommun för några år sedan drog på sig då man jagade spöken i ett kommunalt boende. 
En ytterst personlig tolkning av det hela är att politiskt tillsatta tjänstemän lider av vanföreställningen att verkligheten är lika subjektiv som politiken, alltså en slags hyperrelativ syn på fakta. Naturligtvis får man tro vad man vill, förutsatt att man är beredd att i öppen diskussion försvara sina övertygelser. När man går från tro till handling (i synnerhet om man bekostar sina åtgärder med skattemedel) bör man dock rimligtvis stödja sig på fakta, inte mytbildning.