Den lilla orten Ljungaverk hemsöktes nyligen. Inte av spöken, gastar eller demoner, utan av ett "medium".
Seanser har varit ett folknöje åtminstone sedan 1800-talet och var vitt avslöjade såsom bluffmakeri redan då, så varför dyker ett femtiotal människor upp för att höra ytterligare en charlatan mumla om andar som söker kontakt från "andra sidan"? I ett större perspektiv kan man fråga sig varför var femte svensk tror på spöken.
Flera svar på båda frågorna går faktiskt att utläsa redan i artikeln om Ljungaverksjippot. Till att börja med har spöktron fått en rejäl dos näring i form av låtsasdokumentära program såsom bottennappet "Det Okända", vilket naturligtvis kan ge ett intryck hos gemene man att de ändå ligger något i tron på diverse övernaturligheter.
För det andra är de s.k. mediernas metoder erkänt lätta att låta sig luras av, i synnerhet om man redan är troende och således vill tolka det upplevda såsom bevis för närvaro av händangångnas andar, vackert sammanfattat i citatet: "Hon vet ju ingenting alls om oss och det hon berättade stämde till 100 procent. Jag kom hit för att jag upplevt en del själv och hoppades få bekräftelse på att det finns något."
Den teknik ett "medium"använder är väl känd under termen "cold reading": Ett antal öppna frågor och påståenden från den "läsande" blir alltmer specifika allteftersom de tolkas och bekräftas av offret, som i sin tur väljer att höra och minnas främst de korrekta uttalandena genom den välkända mekanismen confirmation bias.
Den bästa boten mot mer eller mindre medvetet bluffande spåmän och spiritister vore naturligtvis att svälta ut dom genom att inte uppmuntra dem genom att satsa tid och pengar på att besöka deras föreställningar. Så länge en del av befolkningen dock är beredda att låta sig luras får man dock hålla sig till sakargument: Ingen så kallad synsk människa har i kontrollerade tester visat sig vara i besittning av någon kunskap de inte kunnat inhämta genom helst vanliga metoder. För den som påstår något annat kvarstår det faktum att de flesta länder skeptiska organisationer erbjuder stora penningpriser till den som bevisar sig besitta övernaturliga förmågor.
Hittills har inte ett enda dylikt pris betalats ut. Av fullt begripliga skäl.
Visar inlägg med etikett pseudovetenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pseudovetenskap. Visa alla inlägg
måndag 19 mars 2012
Lätt att lura den som vill tro
Etiketter:
pseudovetenskap,
spöken,
vidskepelse
tisdag 6 mars 2012
Nej, det är inte det minsta märkligt!
Jag vet, jag lovade att aldrig skriva om Mora kommuns krumbukter med mobilnätet igen. Ämnet är egentligen plågsamt uttjatat i inläggen här, här och här (samt på flera ställen i den här bloggen, i fall någon skulle vara intresserad).
Ämnet har för mig blivit ett mentalt munsår, som jag inte kan låta bli att pilla på. Och när man därtill får serverat uttalanden som de som Christina Bröms (vice ordförande i Mora-Orsa miljönämnd) kläcker ur sig i dagens DN är det ärligt talat inte långt till att skrika rakt ut....
Till att börja med tycker denna uppenbart engagerade politiker att "det är märkligt om det inte finns några belägg för det" (elöverkänslighet).
Nej, inte det minsta märkligt, faktiskt. Det finns ingen rimlig teoretisk patofysiologisk bas för att den mänskliga organismen skulle reagera på elektromagnetiska fält. De symtom som beskrivs i denna artikel och på andra ställen är därtill typiska för ett ångesttillstånd och har genom historien tillskrivits allt från besatthet och melankoli till "strålning" och utbrändhet. Symtomen är verkliga, obehagliga och inte det minsta inbillade, vilket dock inte gäller kopplingen till elektriska fält.
Bröms vidare utveckling av resonemanget är inte mindre svag: "Forskning kan ändra sig utifrån att det kommer nya belägg för saker och ting."
Jodå, vetenskapen uppdateras hela tiden, det är därför den fungerar så väl jämfört med alla andra förklaringsmodeller för verkligheten, och frånvaron av positiva bevis innebär aldrig en total säkerhet, dvs "absence of evidence is not evidence of absence". Det innebär dock inte, vilket Bröms tycks tro, att ett helt obevisat fenomen kan antas existera i väntan på ett slutgiltigt vederläggande. För att ett uppfattat samband (här sambandet mellan exponering och symtom) skall anses vara ett bevisat samband räcker inte en eller ens många människors berättelser som bevisföring. Om välblindade, reproducerbara studier skulle kunna visa på objektiva fysiologiska reaktioner på elektriska fält vore det en början till ett bevisat samband, som sedan skulle kunna styrkas med exempelvis sannolika mekanismer på neurologisk eller endokrin cellnivå.
Jag gillar vetenskap. Just därför önskar jag att politiker kunde låta bli att hänvisa till forskning när de så uppenbart inte vet vad det är.
Uppdatering: Beslutet i Mora kommun blev att någon nedsläckning av mobilnätet inte är aktuellt. Tyvärr velar nämnden ändå runt med ett särdeles fegt uttalande om att forskningen i ämnet skulle befinna sig i en "gråzon". Detta är antingen en grav missuppfattning av forskningsläget eller ett försök att undvika ett känsligt ställningstagande. "Bevisen" för elöverkänslighet är anekdotiska, den välgenomförda forskning som föreligger inom området talar klart emot tillståndets existens.
Således är den enda gråzonen inom synhåll den som Mora- och Orsaborna fortfarande risker att hamna inom vad gäller mobiltäckningen.
Ämnet har för mig blivit ett mentalt munsår, som jag inte kan låta bli att pilla på. Och när man därtill får serverat uttalanden som de som Christina Bröms (vice ordförande i Mora-Orsa miljönämnd) kläcker ur sig i dagens DN är det ärligt talat inte långt till att skrika rakt ut....
Till att börja med tycker denna uppenbart engagerade politiker att "det är märkligt om det inte finns några belägg för det" (elöverkänslighet).
Nej, inte det minsta märkligt, faktiskt. Det finns ingen rimlig teoretisk patofysiologisk bas för att den mänskliga organismen skulle reagera på elektromagnetiska fält. De symtom som beskrivs i denna artikel och på andra ställen är därtill typiska för ett ångesttillstånd och har genom historien tillskrivits allt från besatthet och melankoli till "strålning" och utbrändhet. Symtomen är verkliga, obehagliga och inte det minsta inbillade, vilket dock inte gäller kopplingen till elektriska fält.
Bröms vidare utveckling av resonemanget är inte mindre svag: "Forskning kan ändra sig utifrån att det kommer nya belägg för saker och ting."
Jodå, vetenskapen uppdateras hela tiden, det är därför den fungerar så väl jämfört med alla andra förklaringsmodeller för verkligheten, och frånvaron av positiva bevis innebär aldrig en total säkerhet, dvs "absence of evidence is not evidence of absence". Det innebär dock inte, vilket Bröms tycks tro, att ett helt obevisat fenomen kan antas existera i väntan på ett slutgiltigt vederläggande. För att ett uppfattat samband (här sambandet mellan exponering och symtom) skall anses vara ett bevisat samband räcker inte en eller ens många människors berättelser som bevisföring. Om välblindade, reproducerbara studier skulle kunna visa på objektiva fysiologiska reaktioner på elektriska fält vore det en början till ett bevisat samband, som sedan skulle kunna styrkas med exempelvis sannolika mekanismer på neurologisk eller endokrin cellnivå.
Jag gillar vetenskap. Just därför önskar jag att politiker kunde låta bli att hänvisa till forskning när de så uppenbart inte vet vad det är.
Uppdatering: Beslutet i Mora kommun blev att någon nedsläckning av mobilnätet inte är aktuellt. Tyvärr velar nämnden ändå runt med ett särdeles fegt uttalande om att forskningen i ämnet skulle befinna sig i en "gråzon". Detta är antingen en grav missuppfattning av forskningsläget eller ett försök att undvika ett känsligt ställningstagande. "Bevisen" för elöverkänslighet är anekdotiska, den välgenomförda forskning som föreligger inom området talar klart emot tillståndets existens.
Således är den enda gråzonen inom synhåll den som Mora- och Orsaborna fortfarande risker att hamna inom vad gäller mobiltäckningen.
Etiketter:
elöverkänslighet,
politik,
pseudovetenskap
måndag 16 januari 2012
Trött, kall och hypotyreotisk?
Mats Palmér på KI går i dag ut och varnar för diagnosen "hypotyreos 2". Anledningen är naturligtvis att den inte är överhuvudtaget vetenskapligt styrkt, men ändå brett förekommande hos framförallt självdiagnostiserade patienter. Palmér har så vitt jag kan se alldeles rätt, än så länge finns inga stora, bra studier som påvisar ett sjukdomstillstånd där hypotyreossymtom skulle uppträda på grund av minskad känslighet för tyroideahormon i vävnaderna. (Om någon har en bra studie som pekar på motsatsen vore jag tacksam för en länk i kommentarsfältet.)
Bara en enkel googling på tillståndet ger dock misstankar om att detta är en s.k. slaskdiagnos. Några varningstecken framstår tydligt:
* En vag symtombeskrivning, främst fokuserad på vaga trötthetskänslor och andra subjektiva besvär som är allmänt förekommande vid många sjukdomstillstånd, inte minst depression.
* En frånvaro av pålitliga biokemiska markörer.
* Tillståndets föregivna existens grundast endast på utsagorna av en enda "guru", som framför information om sin upptäckt genom föreläsningsturnéer snarare än genom publicerade studier.
...Och sist men inte minst: En uppsjö av hemsidor som beskriver skolmedicinens inställning till tillståndet som allt mellan "okunnig" och "förnekande".
Sammanfattningsvis gör alltså hypotyreos 2 sällskap med ett antal liknande förmodade tillstånd i sjukdomsgruppen "jag förstår att du mår dåligt, men din teori om orsakerna saknar stöd i fakta".
Om jag får tid skall jag leta lite djupare i Pubmed under dagen och förhoppningsvis frambringa en eller annan studie i ämnet. Men det är inget löfte.
----------------
Uppdatering: En Pubmed-sökning visar inget stöd för att minskad thyroxinkänslighet i perifera vävnader (som alltså skulle vara en parallell till icke insulinbehandlad diabetes mellitus, eller diabetes typ 2) kan ge upphov till ett kliniskt sjukdomstillstånd.
Dock finns en del intressanta fakta om Mark Starr här:
http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/mark-starr-uppfann-hypotyreos-typ-2/
Således finns i dag ingen anledning att tro Starrs postulerade hypotyreos 2 har någon grund i verkligheten. Naturligtvis kan vidare forskning ändra på detta, men i väntan på detta bör man, precis som i höstens elallergidebatt, söka trovärdigare orsaker till sjukdomsupplevelser och sänkt livskvalitet.
Bara en enkel googling på tillståndet ger dock misstankar om att detta är en s.k. slaskdiagnos. Några varningstecken framstår tydligt:
* En vag symtombeskrivning, främst fokuserad på vaga trötthetskänslor och andra subjektiva besvär som är allmänt förekommande vid många sjukdomstillstånd, inte minst depression.
* En frånvaro av pålitliga biokemiska markörer.
* Tillståndets föregivna existens grundast endast på utsagorna av en enda "guru", som framför information om sin upptäckt genom föreläsningsturnéer snarare än genom publicerade studier.
...Och sist men inte minst: En uppsjö av hemsidor som beskriver skolmedicinens inställning till tillståndet som allt mellan "okunnig" och "förnekande".
Sammanfattningsvis gör alltså hypotyreos 2 sällskap med ett antal liknande förmodade tillstånd i sjukdomsgruppen "jag förstår att du mår dåligt, men din teori om orsakerna saknar stöd i fakta".
Om jag får tid skall jag leta lite djupare i Pubmed under dagen och förhoppningsvis frambringa en eller annan studie i ämnet. Men det är inget löfte.
----------------
Uppdatering: En Pubmed-sökning visar inget stöd för att minskad thyroxinkänslighet i perifera vävnader (som alltså skulle vara en parallell till icke insulinbehandlad diabetes mellitus, eller diabetes typ 2) kan ge upphov till ett kliniskt sjukdomstillstånd.
Dock finns en del intressanta fakta om Mark Starr här:
http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/mark-starr-uppfann-hypotyreos-typ-2/
Således finns i dag ingen anledning att tro Starrs postulerade hypotyreos 2 har någon grund i verkligheten. Naturligtvis kan vidare forskning ändra på detta, men i väntan på detta bör man, precis som i höstens elallergidebatt, söka trovärdigare orsaker till sjukdomsupplevelser och sänkt livskvalitet.
tisdag 3 januari 2012
En evig uppföljare....
....Mora, naturligtvis. En frilansjournalist har valt att angripa VoF för deras utnämnelse av Mora miljönämnd till "Årets Förvillare"på Svenskans debattsidor. Naturligtvis kan man tycka att ett anti-pris som detta är ren mobbing, och gällande etiken finns utrymme för diskussion.
Artikelförfattaren nöjer sig tyvärr inte med detta, utan ger sig in en en särdeles vilsen tolkning om vetenskapens villkor. Vad han inte synes förstå är att detta inte handlar om tyckande, utan om bevis. Kontroversiella teorier har slagit igenom otaliga gånger på grund av att bevisningen vuxit sig så stark att allt ärligt motstånd dött ut (evolutionen är ett prima exempel). Trots detta framhärdar journalisten i att utnämna VoF till ett "etablissemang" inriktat på att kväva modiga uppståndare.
Om Sveriges journalistkår bara orkar lära sig en sak om vetenskap torde det vara att påståenden som framförs utan bevis inte kräver några motbevis och att den spännande teorin inte är mer sannolik, hur bra rubriker den än kan skapa.
Artikelförfattaren nöjer sig tyvärr inte med detta, utan ger sig in en en särdeles vilsen tolkning om vetenskapens villkor. Vad han inte synes förstå är att detta inte handlar om tyckande, utan om bevis. Kontroversiella teorier har slagit igenom otaliga gånger på grund av att bevisningen vuxit sig så stark att allt ärligt motstånd dött ut (evolutionen är ett prima exempel). Trots detta framhärdar journalisten i att utnämna VoF till ett "etablissemang" inriktat på att kväva modiga uppståndare.
Om Sveriges journalistkår bara orkar lära sig en sak om vetenskap torde det vara att påståenden som framförs utan bevis inte kräver några motbevis och att den spännande teorin inte är mer sannolik, hur bra rubriker den än kan skapa.
måndag 2 januari 2012
Knivskarpt av VoF!
Föreningen Vetenskap och Folkbildning har utsett årets förvillare för 2011, och fullträffat med Mora miljönämnd, som gjorde sig till åtlöje på nationell nivå med sina försök att stänga ned stora delar av traktens mobilnät pga en presumtiv elallergiker. Detta fall fick en hel del uppmärksamhet, bland annat här i bloggen, och i slutändan backade tack och lov kommunen från en åtgärd som inte har mer vetenskapligt stöd än andeutdrivning eller uppsättning av kors mot vampyrer.
Vikten av VoF's verksamheten i Sverige framsår som extra tydlig då man tar del av kommentarerna på svenskans artikel om utnämnelsen. Främst framtonar en ovanligt förvirrad autodidakt, som nyttjar varje känt knep ur faktafobikerns verktygslåda:
1) Länkspam. Varje förfrågan om källor till veberbörandens påståenden besvaras med länkar till sidor som i huvudsak saknar varje uns av vetenskaplig trovärdighet.
2) Ad Hom. Då VoFs val inte kan kritiseras med förnuftsargument så angriper man i stället deras övriga meriter, eller spottar lånade "kvickheter" såsom "förvillarföreningen".
3) Vilda hopp mellan ämnen. De upprörda elallergiförespråkarna hoppar vilt mellan elektriska fält, kvicksilver, och vaccination enligt den gamla formeln "officiella sanningar är per definition felaktiga" (se gärna inlägget om pseudoskepticism nedan).
Detta är sorgligt ur många perspektiv. Genom konspirationsteoretiska antydningar om "nedtystning av en allvarlig hälsorisk" perpetueras de presumtiva elallergikernas uppfattning av försummelse och marginalsering, och därtill gör sig deras självutnämnda försvarare sig så löjliga att de drabbades lidande skyms av vilt viftande konspirationsteoretiker.
Ju snabbare vi accepterar att någon allvarlig fysiologisk påverkan inte orskas av mobilmaster, desto snabbare kan vi fokusera på att många människor faktiskt mår väldigt dåligt samt försöka ta reda på varför.
Vikten av VoF's verksamheten i Sverige framsår som extra tydlig då man tar del av kommentarerna på svenskans artikel om utnämnelsen. Främst framtonar en ovanligt förvirrad autodidakt, som nyttjar varje känt knep ur faktafobikerns verktygslåda:
1) Länkspam. Varje förfrågan om källor till veberbörandens påståenden besvaras med länkar till sidor som i huvudsak saknar varje uns av vetenskaplig trovärdighet.
2) Ad Hom. Då VoFs val inte kan kritiseras med förnuftsargument så angriper man i stället deras övriga meriter, eller spottar lånade "kvickheter" såsom "förvillarföreningen".
3) Vilda hopp mellan ämnen. De upprörda elallergiförespråkarna hoppar vilt mellan elektriska fält, kvicksilver, och vaccination enligt den gamla formeln "officiella sanningar är per definition felaktiga" (se gärna inlägget om pseudoskepticism nedan).
Detta är sorgligt ur många perspektiv. Genom konspirationsteoretiska antydningar om "nedtystning av en allvarlig hälsorisk" perpetueras de presumtiva elallergikernas uppfattning av försummelse och marginalsering, och därtill gör sig deras självutnämnda försvarare sig så löjliga att de drabbades lidande skyms av vilt viftande konspirationsteoretiker.
Ju snabbare vi accepterar att någon allvarlig fysiologisk påverkan inte orskas av mobilmaster, desto snabbare kan vi fokusera på att många människor faktiskt mår väldigt dåligt samt försöka ta reda på varför.
Etiketter:
elöverkänslighet,
pseudovetenskap,
vetenskap
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)