Kalla kvinnohatet vad det är!

Sanna Rayman skräder inte orden när hon talar om "heders"-mordet i Malmö. Vad som imponerar i hennes ledare är den kompromisslösa slutsatsen om bakgrunden till denna typ av systematiska övergrepp mot kvinnor: Kvinnohat.
Det är i min mening dags att avskaffa termen "hedersvåld", främst för att den i sig innehåller ett underförstått försvar för gärningsmännen, som på något sätt antas ha pressats till sina dåd genom krav från släkt och kulur. Här tycker jag dock att det är på sin plats med några definitioner:
1) Ja, systematiskt kvinnoförtryck är kultur- och traditionsbetingat i många delar av världen. I både katolska och muslimska länder är inte sällan misogynin stadfäst i lag. Dock är min personliga åsikten att de religiösa påbuden snarare är medlet för förtrycket, eller möjligtvis ursäkten, men inte orsaken. Även i sekulära samhällen finns en endemisk sexism, avslöjad i allt från bibelns "kvinna tige..." till sportens "spela som en kärring" och liknande imbecilla uttryck.
2) Ingen tillräknelig människa är tvingad att misshandla eller mörda. Att begå övergrepp i kvinnoförtryckets namn är ett aktivt val, där konsekvenserna torde vara uppenbara för gärningsmannen.

Varför väljer då dessa fega män (och, ibland, kvinnor) att agera som de gör mot sina döttrar, fruar och systrar?
Naturligtvis är det en svår fråga. Min egen teori är dock sammanfattningsbar i ett ord: Privilegium. I ett misogynt samhälle gynnas per definition männen (och till någon utsträckning de "ärbara" kvinnorna) med auktoritetspostioner och "respekt". Kvinnlig frigörelse är då ett allvarligt hot mot männens självpåtagna överhöghet, och måste således bekämpas så att männen inte skall sättas i situationen att de måste berättiga sina maktanspråk med starkare argument än sina egna testiklar.
Kvinnohatet måste bekämpas. För att detta skall fungera får det dock inte understödjas med samhällets tysta godkännande till barnäktenskap, kvinnobad och könssegregerade skolor.