Var hittar en skeptiker och ateist en god förebild för sina barn? Åtskilliga barnboksfigurer är naturligtvis ypperliga föredömen vad gäller människosyn, jämställdhet och respekt, men ett mer offensivt kritiskt tänkande lyser vanligtvis med sin frånvaro inom barnlitteraturen. Extra påtagligt blir detta i kontrast till hur religiösa skrifter tillrättaläggs för småbarn ända ner till pekboksnivå, medan vi knappast lär få se bilderboken "Gubben på korset är påhittad" eller "Pelle köper vatten hos låtsasdoktorn" på barnbiblioteken inom kort.
Vid högläsning av några klassiska nummer av Bamse uppebarade sig dock rationalismens gröna skyddshelgon i egen hög person, i form av Skalman i färd att avslöja en girig astrolog (krösus sork utklädd till "nostradamus den trettonde"). Den korta serien följdes av Bamses Skola, där Skalman inte bara fullständigt skjuter astrologin i sank utan också förklarar hur Nostradamus och andra "profeter" uttrycker sig så oklart att de lånar sig till hur kreativa eftertolkningar som helst. Från sin kateder utropar Skalman att "Den här gången skall Hypatia försvaras!"
Må så vara att den tidiga kristendomens slakt på vetenskap och intellektualitet inte är ett centralt ämne i en treårings världsbild, men Skalmans engagerande förklaring av vad som utgör förnuft och vetenskap kvarstår som beundransvärd även tjugo år senare. Även som vuxen minns jag det kärnfulla uttalande som blev Skalmans svar på vissa läsares försök att försvara astrologin:
Astronomi= Vetenskap
Astrologi= Skrock!
Se där en lektion för även mycket små barn att ta med sig i livet. Bamse må ha lärt generationer att det är viktigare att vara snäll än stark, men frågan är om inte Skalmans motto är ännu mer värdefullt: "Jag tror inget som jag inte vet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar