Den godkända antisemitismen

Så här i påsktider kan det vid sidan av ägg, midnattsmässor och lamm vara på sin plats att uppmärksamma en annan gammal europeisk tradition: Att skylla alla problem på judarna. Trots de vedervärdiga övergrepp som antisemitismen lett fram till ända sedan medeltiden, med kulmen i nazisternas förintelse och sovjetunionens sytematiska judeförföljelser, så har antisemitismen visat sig benägen att återkomma som en form av nästan rumsren rasism gång efter annan.
Det mest mediala exemplet är naturligtvis hur malmöpolitikern Reepalu lyckas slänga ur sig den ena dumheten efter den andra, från en allmän beskyllan mot "judarna" angående oroligheterna i mellanöstern till anklagelser om  SD-infiltration i judiska församlingar. Reepalu är dock bara det senaste exemplet på hur framförallt vänsterpolitiker perpetuerar den europeiska antisemitismen. Man kan fråga sig hur just denna typ av rasism (för det är precis vad det är) kan vara så seglivad i vårt egalitära tidevarv. Jag har själv ett par teorier i ämnet:
För det första har antiamerikanism alltid varit en av den svenska vänsterns stapelvaror. Med detta som bakgrund utses Israel till någon form av ombud för USA, och världens alla judar i sin tur till syndbockar för israels handlingar. Svenska judar blir således ett bekvämt mål för (mer eller mindre underbyggd) kritik som i rimlighetens namn snarare borde riktas mot de styrande i USA respektive israel.
För det andra verkar det bland den stora massan av svenska politiker finnas en drift att med alla medel distansera sig från främlingsfientliga partier och rörelser, vilket av naturliga skäl medför en ivrighet att uppvisa solidaritet med Sveriges invandrare. Detta är naturligvis en beundransvärd benägenhet, men kan (som till exempel när det rör antisemitismen) gå till olyckliga ytterligheter. I fallet Reepalu verkar det som så ofta röra sig om ett logiskt felslut av typen:
"Många invandrare är muslimer. Vissa muslimska extremister är starkt antisemitiska. Att stödja dessa extremister är att stödja muslimerna, det vill säga invandrarna. Alltså: Antisemitism är antirasistiskt".
Det ovanstående felresonemanget uttrycks ju även ypperligt av Reepalus konspirationsteorier om sverigedemokratiska infiltratörer i Malmös judiska församling.
Naturligtvis kan (eller bör) man kritisera Israels våldsamma hållning jämtemot palestinierna. Att däremot låta israelkritiken slå över i antisemitism, oftast uttryckt med den mer politiskt korrekta termen "antisionism", eller ansluta sig till islamismens blinda judehat i syfte att plocka kommunalpolitiska poäng är lika förkastligt som att ställa varje invandrare från arabvärlden till svars för de islamistiska terrormorden i Frankrike.
Till syvende och sist är muslimernas, judarnas och de kristnas gud lika obevisade avseende existens, åsikter och skostorlek. Mänskligheten har gott om verkliga problem att lösa, men i stället väljer vi som vanligt att förfölja varandra över våra åsikter om guds adress och familjeförhållanden.
Man kan bli ateist för mindre.

En riktigt farlig konspirationsteori

FBI varnar nu för den amerikanska s.k. sovereign citizen-rörelsen, som förutom diverse fånigheter som egna sedeltryckerier, systematiskt skattesmiteri och rättshaverism även visat sig kapabla att ta till våld, i synnerhet mot poliser och andra myndighetspersoner.
Dagens artikel i svenskan tar dock tyvärr inte upp konspirationsteorierna som ligger till grunden för de s.k. "suveräna medborgarna", eller "freemen on the land" (FMOTL). Det finns mycket att läsa om denna fullständigt verklighetsfrämmande rörelse på nätet, men sammanfattningsvis rör det sig i grunden om en konspirationsteori grundad i att en enskild medborgare inte är skyldig att lyda domstolsorder, betala skatt eller på något sätt göra rätt för sig. Enligt de "suveräna medborgarna" känner domstolarna  till detta, men gör sitt bästa för att undertrycka den "sanna lagen". Till dessa vanföreställningar fogas vanligtvis diverse svammel om Magna Carta samt olika långsökta resonemang som förklarar varför rörelsens anhängare inte är skyldiga att betala hyror, räntor, fordonsavgifter och dylikt. Ett typiskt exempel är idén om att varje medborgare från födseln har tillgång till en fond med hundratusentals dollar (vars existens naturligtvis hemlighålls av myndigheterna). Genom att skriva "accepted for value" på en faktura eller räkning skulle då denna betalas från en dylik "hemlig fond".
Jag har skrivit tidigare om konspirationsteorier och just FMOTL-rörelsen är en av de farligare, främst för sina anhängare. Rörelsens förespråkare är mästerliga på att övertyga skuldsatta, panka människor om att de känner till en hemlig nödutgång från alla typer av ekonomiska skyldigheter, med inkasso, fängelsedomar och personliga konkurser som följd.
Att rörelsen vuxit sig så stark i just USA har sannolikt att göra med både landets historia av regeringsfientlighet samt vurmen för s.k. libertarianism (i prinip synonymt med Ayns Rands framfantiserade objektivism). Det är inte svårt att förstå lockelsen i en rörelse som i princip hävdar medlemmarnas rätt att ta del av allt i samhället utan att betala för sig. Att människor tror att de kan göra så utan juridiska konsekvenser är dock obegripligt, och ett strålande exempel på de inneboende farorna i en konspirationsteoretisk världsbild.

Idioti i Ånge

I dagens lokalmedia kan vi läsa om hur en lokal miljöpartist i Ånge angripits med stenkastning. Att jag reagerar starkt på detta är inte bara för att jag håller med STs ledarskribent om att en sådan attack på demokratin är helt vedervärdig, utan även att det anknyter till gårdagens inlägg om vikten att respektera människan även när dennes åsikter uppfattas som oacceptabla. Den som ligger bakom en sådan terrorhandling (för något annat kan det knappast kallas) är i inte bara både feg och inkababel att tala för sina åsikter, utan har även uppenbarligen stora brister i sin förmåga att skilja på person och övertygelse.
I just det här fallet tänker jag begå självreferensens dödssynd ännu en gång och fundera på om inte vargrädda konspirationsteoretiker kan ha en eller annan anknytning till dådet. En fanatisk klick bland de varhatare som har mage att påstå sig tala för både samtliga svenska jägare och oss skogslänsbor i allmänhet har länge haft just hot, våld och sabotage mot bilar som modus operandi. Arne Johansson hade strax inan dådet för övrigt deltagit i just en debatt mot jägare som förespåkar total utrotning.
Detta utgör en god illustration av ett av konspirationsteorierna obehagligaste drag: Att de både uppstår i en mental miljö präglad av känslan att vara mål för mörka krafter, och därtill i sig själva stärker och vidmakthåller denna mentalitet. De paranoida konspirationstroende göder varandras uppfattning av att vara deltagare i ett "krig" mot var och en som förnekar deras skruvade världsbild, och precis som i fallet Breivik blir sinnesslött våld slutresultatet.
Slutsatsen här måste bli att basera sin världsbild på fakta även om dessa inte är vad man önskar höra, och att den som väljer att sprida hat och skräck, om än bara med ord, inte kan frisvära sig från de våldsdåd som kan bli resultatet i slutändan.
För att avsluta med en brasklapp: Jag jämställer inte på något sätt Sveriges stora population av engagerade och naturintresserade jägare med fanatiska varghatare. Om det var en av Johanssons debattmoståndare som gick till sådana ytterligheter bör handlingen inte läggas jägarna i stort till last mer än världens muslimer bör på klä skott för talibanernas våld.