Trillade just över ett utmärkt debattinlägg med avsändare Folkpartiet, om hur olämpligt det är att en läkare som säger sig utöva "healing" även bedriver riktig sjukvård i sin läkarroll. Vad som är mest lärorikt är dock inte inlägget i sig, utan Svenska Dagbladets kommentarsfält. Naturligtvis är nätet inget representativt urval av svenska folkets åsikter, men man kan ändå utläsa två huvudtyper bland de som rusar till låtsasmedicinens försvar:
Den första typen tillämpar något slags filosofisk verklighetsrelativism av typen "om verkligheten i sig kan vi inte veta något alls, egentligen...." Nej, kanske lever vi alla som bilogiska batterier, fångade in en väldig simulation av liv? Utifrån allt vi kan observera finns dock ingen anledning att tro att så är fallet, och tills andra fakta finns att tillgå kan vi fastslå att i den observerbara verkigheten har healing likt homeopati inga som helst effekter utöver placebo.
Typ två skriker högljutt om sina usla erfarenheter i den riktiga vården (säkert i många fall välgrundat), och skjuter sig sedan i foten med uttalanden om att "det funkar på mig" eller "du vet inget för du har inte provat" eller andra anekdoter med mindre bevisvärde än ett UFO-foto.
Sammantaget kan man inte hindra någon från att vare sig utöva eller konsumera alternativmedicin, men det skall inte bekostas av skattepengar mer än exorcism eller slagruteverksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar