Jodå, jag kan veta utan att prova

"Hur vet du att homeopati inte fungerar om du inte har provat själv?"
"Det går inte att förklara scientologin för någon utanför rörelsen."
"Du får inte ut något av seansen om du förstör den genom att tvivla."

Ovan är tre autentiska uttalanden från diverse diskussioner jag varit inblandad i gällande tre olika typer av vidskepelse. Alldeles oavsett att de rör olika övertygelser så betyder alla citaten samma sak: Du måste tro på vad jag säger, för jag kan inte bevisa något. Det finns mycket att säga om den här typen av argumentation.
För det första är den rent felaktig. Det är inte svårt att genom rent rationellt tänkande förkasta homeopati då dennas teoretiska grunder är helt enkelt felaktigt konstruerade, vilket också bekräftats i en uppsjö av studier på molekylär-, cell- och individnivå. På samna sätt kan kan man lugnt förkasta diverse mysticistiska rörelsers utsago om andevärldar eller högre medvetandegrader så länge förkunnarna inte kan påvisa dylika påståendens sanningshalt även utanför den inre kretsen av troende.
För att kunna avfärda ett påstående måste man dock naturligtvis ta reda på vad som egentligen påstås samt vilket stöd en teori faktiskt har i observationer och studier. Ett gott exempel är evolutionsteorin, som vanligvis kritiseras från en position av "självvald ignorans", dvs en aktiv vägran att faktiskt förstå och värdera teorin. Evolutionen är också ett gott exempel på hur riktig vetenskap passar in i anslutande fält såsom geologi och embryologi, medan exempelvis kreationism och spöktro går stick i stäv med vår övriga förståelse av världen.
Således:Om ett påstående kräver en given världsuppfattning för att godtagas måste rimligtvis också bevis för denna världsuppfattning framläggas.
Varför används då trosargumentet? När det framförs av den som upplever sig som väl hjälpt av en healer handlar det rimligtvis om en ärlig önskan om att dela med sig av en upplevelse som vederbörande uppfattar som mycket positiv. Kombinerat med var människas inneboende motstånd mot att erkänna en felbedömning, samt de stora belopp besök hos charlataner och kvacksalvare vanligtvis kostat, så är det enkelt att förstå varför offret i det längsta försvarar nyttan i det vederbörande betalat för.
En obehagligare användning är när trosargumentet avfyras från en upphöjd auktoritetsposition. Den guru eller schaman som vägrar försvara sina övertygelser mot kritik från "utomstående" genom att hävda dessas brist på insatthet syftar både till att dra in kritikern i en miljö som kontrolleras av de troende, och till att skydda den egna auktoriteten inför de redan frälsta.
Ett prima exempel är när homeopaten och regionrådet Robert Uitto satts på pottkanten av en grupp framstående skeptiker inklusive Christer Fuglesang. I korthet intog skeptikerna så stora mängder av homeopatisk "sömnmedicin" att dosen hade varit dödlig om preparatet fungerat som Uitto påstår. Då, som väntat, det homeopatiska vattnet inte hade några som helst effekter på deltagarna var naturligtvis Uittos respons kvacksalvarnas standardsvar att "bara den som inte vet något om homeopati" kan lägga någon vikt vid ett sådant försök.
Slutsatsen här blir i stället att bara en rejäl dos okunskap är förenlig med vissa övertygelser, där de ovan nämnda kreationisterna och alternativmedicinarna torde ta första pris i ignorans.
För att samnanfatta: en "sanning" som kräver tro för att fungera eller förstås kan säkerligen sägas existera endast innanför de troendes pannben. Bara genom att kritisera vidskepelser och rena lögner kan vi se till att de stannar där inne, i fantasins rike där de hör hemma.

Vetenskap, politik och beprövat kvacksalveri

Östersundsposten skrev i går på ledarplats om hur det prematurt betitlade regionrådet Robert Uitto (s) som sidosyssla även arbetar för homeopatföretaget DCG, enligt egen presentation "nordens största tillverkare och distribution av homeopatiska läkemedel". Även Dagens Medicins bloggare Mats Reimer har kommenterat detta faktum i sin mycket läsvärda blogg, i än mer kritiska ordalag.
Uitto har dock ett betydligt djupare engagemang inom den alternativmedicinska världen. Han uppger sig i en intervju i Ländstidningen vara utbildad homeopat och framlägger åsikten att vi behöver ett statligt sanktionerat legitimeringsstöd för homeopati, i en intervju som i övrigt är ett typfall på allt från felaktig argumentationsteknik främst genom argumentum ad populam ("homeopati används flitigt i X-land") till rena lögner, såsom att homeopati är "bevisar effektivt vid många tillstånd". Som grädde på moset är därtill Uitto en erfaren irisdiagnostiker.....
Kritiken mot Uitto i ÖP betonar främst hur olämpligt det är att ett regionråd i kraft av sin offentliga position gynnar ett enskilt företag, och naturligtvis är detta en god grund för kritik. Det centrala i frågan torde dock vara att sjukvården i Sverige, i vilken Uitto innehar en hög beslutande position,  enligt lag skall tillämpa metoder med gott stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns inga som helst bevis för att homeopati innefattas i denna definition. Det vore lätt att fylla spaltmetrar med fakta om homeopatins felaktigheter vad gäller allt från molekylärbiologi till basal patofysiologi, och om tiden tillåter skall jag utveckla detta i kommande poster. Dock finns dessa data lätt tillgängliga för envar både på nätet och i den vetenskapliga litteraturen, så jag nöjer med mig att här säga att det för en politiskt tillsatt tjänsteman måste vara fullständigt oacceptabelt att uttala sig till stöd för metoder som går i rak motsatsposition mot den evidensbaserade medicin han i sin roll som landstingstjänsteman är enligt lag skyldig att upprätthålla.
Låt oss leka med tanken att en tingsrättsdomare ansåg adekvat bevisning i ett rättsfall kunde spås fram i kaffesump, eller att en hög tjänsteman på gatukontoret krävde att vägnätet anpassades med hänsyn till risken att krocka med enhörningar. Denne hypotetiske person skulle med säkerhet bedömas såsom höggradigt olämplig för sin post, vilket gör det än mer orimligt att en förespåkare för en gott och väl lika verklighetsfrämmande typ av vetenskapssyn har beslutsrätt angående ett minst lika grannlaga samhällsansvar.
Det är min fromma förhoppning att antingen socialdemokraterna eller hälso- och sjukvårdsansvariga på central nivå snarast avlägsnar Robert Uitto från en tjänst han helt uppenbart inte har kompetens att sköta, och placerar honom på en plats där hans erfarenheter kommer till bättre nytta. En rimlig position torde vara som högste ansvarig för forskning kring storsjöodjuret, vilket ju som bekant lever i Sveriges femte största reservoar för homeopatmedicin.

Bota det mesta- utan obehag!

Här på sjukhuset där jag jobbar finns numera en craniosacralterapeut, som hyr en lokal för att bedriva sin verksamhet. På hennes hemsida, http://www.evabjork.se/ , får man veta att kranosacral terapi "bygger på en mjuk och försiktig korrigering av skallens ben samt frigöra restriktioner i hjärnhinnorna". Därigenom kan man, enligt uppgift, påverka cerebrospinalvätskans svängningar och hela det centralal nervsystemet.
På så sätt utlovas bot mot allt från sömnproblem till hormonrubbningar, och vi får också veta att medicinsk forskning i England och USA påvisat mycket goda effekter på hälsan samt att behandlingsmetoden är i bruk inom sjukvården i dessa länder.
Sammantaget uppvisar verksamheten några av de mest klassiska drage hos en låtsasmedicinsk vetenskap:

1: Man hänvisar till kvasivetenskapliga begrepp som "störningar i cerebrospinalvätskans normala pulsationer", blandat med enstaka korrekta fakta såsom hjärnhinnornas latinska namn.

2: Man förevisar teoretiskt lättbegripliga begrepp såsom bristande näringstillförsel till centrala nervsystemets celler, en mekanism som i och för sig är central i flera allvarliga sjukdomstillstånd men som i verkligheten inte har påvisats ha något som helst samband med cerebrospinalvätskans pulsationer (eller frånvaro därav).

3): Man framlägger argumentet att metoden "används inom sjukvården i X-land", ett påstående som gärna framförs även av kvacksalveriets okrönta konungar, homeopaterna.

4):  Man hänvisar till "medicinsk forskning" utan att göra sig det minst sagt lindriga besväret att hänvisa till de stringenta studier man stödjer sig på (i detta fall sannolikt för att några sådana inte finns).

Går man till den forskning som faktiskt föreligger i området hittar vi följande citat:
"In 1999, after doing a comprehensive review of published studies, the British Columbia Office of Health Technology Assessment (BCOHTA) concluded that the theory is invalid and that practitioners cannot reliably measure what they claim to be modifying. The 68-page report concludes that "there is insufficient evidence to recommend craniosacral therapy to patients, practitioners, or third party payers."
(källa: http://www.quackwatch.org/)
Sökningar på pubmed och liknande databeaser har inte heller frambringat några studier som påvisar någon som helst effekt hos kraniosacral terapi.
Till terapeutens försvar skall förtydligas att hon på intet sätt försöker göra intryck av att vara anknuten till den faktiska sjukvården, vilket väl får ses som den enda förmildrande omständigheten för en verksamhet som i övrigt enast synes vara byggd på fria fantasier.