Att lära även av det plågsamma

När något svårt har drabbat människor, i synnerhet i stor skala, är ofta den första och fullt naturliga impulsen att se till de brabbades välmående. Som jag skrev om i gårdagens inlägg är ett typexempel de barn som sannolikt drabbats av neurologiska handikapp efter immunisering mot H1N1 med Pandemrix.
Vid sidan av att se till offrens behov och rätt till ursäkter och kompensation finns dock även frågan om vetenskapens möjigheter att lära även av tragedierna. Det är lätt att känna obehag inför tanken på att producera rapporter och data av mänskligt lidande. Icke desto mindre är det nödvändigt. Det är ur det perspektivet en mycket klok debattartikel som Göran Stiernstedt skriver i dagens SvD.
Stiernstedt viar med all tydlighet hur biverkningarna av en snabbt genomförd massvaccination måste bedömas inte bara på individnivå utan även i ett större sammanhang, ställt mot huruvida det egentligen förelegat ett behov av massimmunisering sett utifrån H1N1s förutsedda spridningsmönster och virulens.
Det är i detta sammanhang viktigt att inte göra en motsatsposition av hänsynen till offren och de vetenskapliga lärdomarna av händelseförloppet i stort. Det går att göra beräkningar på hur stort antal biverkningar som kan "accepteras" utifrån antalet behandlade med ett läkemedel utan att för den skull brista i empati mot de som faktiskt skadat allvarligt av dessa biverkningar.
Det är ett oundgängligt faktum att varje effektivt läkemedel även är behäftat med biverkningar av varierande allvarsgrad och förekomst. Tragiken kring Pandemrix var att vaccinet användes på en grupp där behovet nu i efterhand var för litet och biverkningarna inte tillräckligt väl studerade.
"Säkra" läkemedel ligger inte inom realistiskt räckhåll. Biverkningarna kommer alltid att kvarstå, men för att väga skaderisker mot nyttoeffekter måste riskerna vara välkända innan ett läkemedel tas i allmänt bruk. Pandemrix gör sällskap med Vioxx och Neurosedyn i en skamvrå där vi i vården misslyckats i det ärendet. 

Morgonluft för antivaccarna?

SvD har kört en intressant artikelserie om narkolepsi som sannolik allvarlig biverkan av Pandemrix. Till skillnad från tidigare skräckpropaganda om vacciner verkar det ju finnas en konkret bevisning för att Pandemrix faktiskt har orsakat allvarliga neurologiska sjukdomsfall i form av framförallt narkolepsi hos en liten grupp av de vaccinerade barnen. En mindre confoundingfaktor kvarstår då även "Svininfluensan" i vissa fall har visat sig kunna ge narkoleptiska symtom hos smittade barn, men som forskningsläget står i dag får ändå vaccinationerna ses som huvudorsaken till det ökade antalet fall av narkolepsi i Sverige och Finland.
Detta verkar alltså vara ett av de fall då ett läkemedel tagits i allmänt bruk på alltför vida indikationer, vilket naturligtvis är oacceptabelt och kräver en grundlig utredning angående vems ansvaret faktiskt är.
Riktigt intressant är även chatten med SvDs expert Inger Atterstam. Där finns som väntat många frågor från oroliga föräldrar, välgrundad kritik mot politikerna som tog beslut om vaccination även mot barn samt enstaka tragiska utsagor från människor som faktiskt förlorade ovaccinerade anhöriga som dog i influensan då de avstått immunisering. Sammantaget uttrycker de alltså hur svårt det är att i förväg bedöma nyttan av prevention för ett givet tillstånd, i synnerhet då det rör sig om en ny infektionssjukdom.
Det är viktigt att alla dessa människors farhågor och erfarenheter uppmärksammas, då det är sannolikt att vi får se nya influensaepidemier av allvarlig typ inom överskådlig tid.
Vad riskerna med Pandemrix dock inte gör är att tillföra något som helst stöd till den mer generella antivaccinationsrörelsen som föddes i och med Wakefields förfalskade slutsatser angående MPR-vaccin och autism. Den skräckpropaganda som de mer extrema delarna av rörelsen fortfarande sprider har i slutändan lett till ett ökande antal onödiga dödsfall i mässlingen, fler allvarliga neurologiska skador efter mässlingsencefalit och (sannolikt) en risk för att gruppen ovaccinerade vuxit sig så stor att faktiska mässlingsepidemier på nytt blivit en risk, allt detta en följd av att en ovederhäftig forskares resultat togs till intäkt för konspirationsteoretiskt foliehatteri.
I slutändan tillhör vaccinen de absolut viktigaste landvinningarna inom medicinen och samhället i stort. Desto större anledning alltså att nya vaccin måste vara säkre och fullt utredda innan de införs på bred bas.