Som anställd i vården finns det många perspektiv på domen i det uppmärksammade fallet med det prematura barn som befanns ha mycket höga tiopentalhalter i blodet vid obduktion. Huruvida domen var korrekt eller ej lämnar jag till kunnigare människor att bedöma. Vad jag frågar mig är huruvida domstolen kommer att bli den framtida instans där vårdmisstag utreds (även om anklagelsepunkten här naturligtvis gällde ett överlagt mord eller dråp), om läkaren någonsin kommer att kunna utöva sitt yrke i trygghet igen och, naturligtvis, om domen medför vare sig ett gott avslut eller bara ökad sorg och frustration för barnets anhöriga?
En lektion att lära är tveklöst att självkritik och ständig granskning är vitalt både för vården och åklagarmyndigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar